måndag 14 maj 2012

de Gaulle

Visst minns jag när det var studentuppror i Paris, våren 1968, men jag kan inte säga att jag minns så många detaljer längre. Upproren väckte på sin tid mycket stor uppmärksamhet och spred sig i viss mån även till Sverige. Palme, som var utbildningsminister, talade och det var kårhusockupation i Stockholm ledd av Anders Carlberg. Allt känns dock väldigt avlägset men så såg jag en film som hette "Adjö, de Gaulle" av Laurent Herbiet och plötsligt kom jag ihåg känslan.

Adjö, de Gaulle handlade om hur presidenten i Frankrike, de Gaulle, och hans regering agerade den oroliga våren 1968 - mycket intressant. de Gaulle var illa ute. Han var beredd att avgå men drog sig tillbaka och funderade igenom situationen. Sen kom han tillbaka, upplöste nationalförsamlingen och utlyste nyval. Gaullisterna vann en storseger. Filmen skildrar de Gaulle på ett sympatiskt sätt, hans vånda och hans begränsning men den skildrar också det fina förhållande som rådde mellan honom och hans fru Yvonne.

Presidenten i Frankrike (när de Gaulle var president - jag vet inte hur det är idag) var verkligen president. Han stod över alla andra - tilltalas med herr general eller herr president. När han sa något gäller det. Han levde i sin värld, ganska avskild från allmänheten men han lyckades förstå vad som skedde och bemästrade situationen. Mycket intressant film som jag är glad att jag tittade på.

För ett tag sedan läste jag också en bok om de Gaulle (och Churchill). Boken handlade om de Gaulles kamp för Frankrike under andra världskriget och den inbördes relationen mellan honom och Churchill. Boken hette "Två kära ovänner" (***)  och var skriven av Knut Såhlberg. Jag gillade boken - tyckte  den var bra och intressant. Jag är tilltalad av journalisters sätt att skriva - rappt och lite kortfattat.


Det är roligt att läsa böcker och se filmer som behandlar vår nutidshistoria med viss distans. Skeenden man inte kan se i ögonblicket kan analyseras och bedömas på ett mer genomtänkt sätt när det förflutit viss tid. Jag skulle kanske skaffa mig ett specialämne och läsa in mig om en speciell tidsepok eller person men, vid närmare eftertanke, inser jag att jag nog snart skulle tycka det blir lite enahanda och tråkigt. Nej, jag fortsätter nog att använda min tid med att hoppa från det ena till det andra som jag för stunden tycker verkar intressant.

2 kommentarer:

  1. Oj vad du läser! Hoppa från det ena till det andra. Glöm inte att hoppa hit ibland; ) kram åsa

    SvaraRadera
  2. Är du det allra minsta intresserad av nutidshistoria så måste du läsa "Underbara dagar framför oss" av Henrik Berggren, idéhistoriker som också skriver i DN. Boken handlar om Palme men egentligen ännu mer om "vår tid". Allt minns jag och kände igen! Jag rekommenderar den till alla jag känner. Det är en bok som man helt enkelt måste läsa!
    Agneta

    SvaraRadera