Kategorier

måndag 21 maj 2012

Macaroneländen

Dottern fyllde år och jag hade bakat macarons (eller macaroner), som jag skulle ta med till henne. Gröna och gula, färgglada och fina men aningen för söta packades kakorna ned i två plastlådor och en glasburk. Så gav vi oss iväg.

Plötsligt snubblade jag och for rakt framlänges. Landade mycket tungt på pannan men lyckades få fram händerna så att resten av ansiktet och tänderna klarade sig. När jag låg där raklång på gatan, med ansiktet i backen trodde jag inte jag skulle komma upp igen men jag lyckades rulla runt på rygg och fick en servett att hålla mot pannan. Oj, oj, oj - jag låg helt stilla och blundade och  kände hur illamåendet sköljde över mig. Eftersom det var blod även på tröjan lyfte maken lite försiktigt på den. Sen sa han bara: "Jag ringer efter ambulans". När jag instinktivt hade sträckt fram händerna för att skydda ansiktet fanns det inte plats för plastkassar och glasburkar i mina tankar. Följden blev att jag landade ovanpå en sönderslagen glasburk och fick ett stort, djupt skärsår i mellangärdet.

Efter ambulansfärd till sjukhuset, medicin mot illamående och tryckförband började jag sakta återhämta mig och åtta timmar senare kunde jag åka hem - hopsydd med 17 stygn, varav 7 i pannan - och då kände jag mig förvånansvärt pigg och återställd. Sensmoralen blir: Lägg aldrig kakor i glasburk som du bär i handen. Använd ryggsäck! (Gäller speciellt om du är "snubbelbent").

Här kommer bild och recept på Leilas franska macarons, som jag bakade.

Foto TV4


Grundrecept mandelkakor
4 st ekologiska äggvitor
0.5 dl strösocker
150 g skållad och malen sötmandel (jag använde mandelmjöl)
4 dl florsocker
(Jag färjade hälften av smeten gul, hälften grön)

Grundrecept smörkräm
100 g mjukt smör
1.5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 st ekologisk äggula
Några droppar valfri hushållsfärg
(Jag färjade hälften av krämen gul, hälften grön och la grön kräm i de gula kakorna och tvärt om)

4 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, sicket elände! Ta det nu väldigt lugnt, Anita. Jag skickar många varma tankar till dig.

    SvaraRadera
  2. Vilken lättnad att du har återhämtat dig så pass att du kan blogga! Även om det bara krävs fungerande fingrar.

    SvaraRadera
  3. Stackars mamma!!!

    SvaraRadera
  4. Stackars, stackars dig som det kan bli! Imponerad dock av macaronebaket. Känns för stort och komplicerat för mig men jag skulle inte ha ngt emot att bli bjuden.
    Agneta

    SvaraRadera